H2AX-metoden för mätning av DNA-skador efter exponering för joniserande strålning

Bakgrund:
En av de viktigaste strålskadetyperna är DNA dubbelsträngbrott, DSB, som kan medföra mutation, carcinogenes eller celldöd. Dubbelsträngbrott kan mätas med ett tiotal olika metoder, var och en med sina fördelar respektive brister.

Metod:
H2AX-metoden bygger på att histonet H2AX fosforyleras i samband med DNA dubbelsträngbrott förorsakad av joniserande strålning. Man kan då använda fluorescensmärkta antikroppar riktade mot fosforylerat H2AX och antikropparna binder således där DNA relaxerats pga det lokala DNA dubbelsträngbrottet. Fokus i detta arbete ligger i belysning av DNA-skadors reparationskinetik. Tekniskt kan det visa sig att optiskt signalbrus är centralt för skattning av de lägsta DNA-skadenivåerna. Därför är motsvarande kunskaper väsentliga för detta arbete.

Arbetets målsättning:
Arbetets kärnfråga är vad nuvarande information värd. Kan t ex meningsfull information (parametrar) tas ut som är användbar för modellering av celldöd som funktion av stråldos så man kan förstå variation till strålkänslighet bättre?

Särskild vikt läggs vid analys av ¿signalbrus¿ då metoden tillämpas. Vad betyder detta för bedömning av låga nivåer av DNA-skador?

Arbetet beräknas motsvara en termins studier (ca 5 månader / 20 kurspoäng). Som avrapportering förutsätts ca 30 sidor på engelska samt en kort populärvetenskaplig sammanfattning på svenska.

Kvalifikationer:
Naturvetenskaplig bakgrund ¿ gärna åt kemi- eller fysikhållet. Ett absolut krav är en rejäl kompletterande grund åt det cell- och molekylärbiologiska hållet. Laborationsvana högst önskvärd för förståelse för publicerade experiment.


Kontakter:
Huvudhandledare: Docent Björn Cedervall (Medicinsk strålningsbiologi, KI) 070 / 539 5344
Bihandledare: Fil dr Annelie Meijer (Strålningsbiologi, KI), 08/5177 2225 samt
docent Margareta Edgren (Strålningsbiologi, KI), 08/5177 3455