Miljöpåverkan från uppodlade sura sulfatjordar

Längst Östersjöns kuster, under den högsta kustlinjen, finns stora arealer med postglaciala finkorniga sediment. Sådana jordar innehåller ofta järnsulfider (FeS och FeS2) vilket är en följd av att syrefria förhållanden rått under eller efter det att sedimenten avsatts. För att möjliggöra uppodling dikas dessa jordar ofta varvid sulfiderna oxiderar. Detta leder till att pH sjunker och flera toxiska metaller mobiliseras därför (t.ex. Ni, Cu och Cd). De jordar som då bildas brukar kallas sura sulfatjordar. Det är risk att skadliga mängder av de mobiliserade metallerna kommer ut i bäckar och sjöar. Det är därför av vikt att kunna förutsäga jordarnas potentiellt försurande inverkan samt hur stora mängder tungmetaller som kan mobiliseras.
Två frågeställningar kommer att behandlas inom examensarbetet:: 1) Hur är de mobiliserbara metallerna bundna i sulfidhaltiga jordar och hur förändras bindningsformerna vid oxidation? 2) Hur höga halter av järnsulfider finns i de sulfidhaltiga, ooxiderade sedimenten?? För närvarande pågår undersökningar av sura sulfatjordar från Mälardalen. Detta arbete kommer i första hand att inriktas på sulfatjordar i Norrbottens kustland. Arbetet innefattar provtagning samt labbarbete och kan påbörjas under senvåren 2001.